Sen var jag med om en "nära döden upplevelse" med min familj. Vi skulle till våra kompisar som bor längst ut på värmdö och vi hade bestämt oss för att ta oss dit med vår båt. Vi hade hunnit åka ca 30 min förns båten stannande och min pappa är gammal maskinist så han hörde att det small till och att det tydde på att motorn hade gått sönder. Och inte nog med det så var vi placerade mitt ute på farleden och där vi hade en stor viking line båt bara några meter ifrån oss. Så vi alla fick verkligen panik! Mina små systrar Tilda och Klara började gråta, pappa blev stumm och mamma började fråga pappa om vad vi skulle göra. Jag sa ingenting, för jag var i typ chocktillstånd eller något.. Men det gick ändå ganska fort tills vi kom på vad vi kunde göra för att ta oss bort från farleden så fort som möjligt. Pappa satte sig längst fram på båten och började paddla med endast en plast åra, jag insog att det skulle ta tusen år så jag fick syn på ett stort plast lock som vi hade på vår kylbox som jag hjälpte pappa att paddla med. Slutligen kom vi ut från farleden när båten passerade oss och då fick en man på vattenskoter syn på oss som var snäll och tog oss in till land. 

Det där var bland det äckligaste som jag har varit med om. Jag trodde seriöst att vi skulle dö, och jag märkte att  mamma också trodde det, så det fick mig att verkligen bli rädd. I det läget kände jag mig även så sjukt maktlös, det fanns knappt ingenting som jag kunde göra förutom att paddla och hoppas på att vi skulle hinna komma ut från farleden i godtid. Tack gode gud för att du var med oss!